Ska det vara så här?
Om ni kommer ihåg det så skrev jag i början av maj att jag hade varit på ett toppen läkarbesök. Då kankse ni undrar hur ett läkarbesök kan vara toppen? Och vad jag gjorde där?
Jag var där på grund av mina antidepressiva tabletter som jag tar och som jag har ätit i nästan tre år nu. Jag kom ihåg att jag var ganska rädd för att börja med dem eftersom det är en ganska stark medicin med flera biverkningar och det är inte något som man bara kan sluta med hur som helst utan det är en medicin som man trappar upp och trappar ner med. Men när jag fick en depression igen så kände jag att den här gången vill jag ta mediciner, eftersom första gången var så svår utan.
Tillslut så bestämde jag mig för att börja med dem, men jag kände ingen direkt skillnad så vi trappade upp den och tillslut så landade jag på högsta dosen som man får ta. Och där är jag fortfarande än idag.
Det slog mig faktiskt först när det var en som frågade mig hur länge jag skulle ta dessa tabletter, då jag svarade hela livet antar jag eller jag vet inte för det är ingen som har sagt något. Då slog det mig. Ska jag verkligen behöva göra det? Är det såhär läkare gör nu för tiden? Ger ungdommar som mår psykist dålig antidepressiva tabletter och sen struntar i dem, bara för att bli av med dem?
Det har ju hänt mycket på tre år och jag känner att jag borde inte behöva ta max dos längre. Så jag kontaktade en läkare och bokade en tid.
Väl där så började hon läsa i min journal och kollade när jag hade ökat till min nuvarande dos och kollade vad läkaren hade skrivit då. Det visade sig att läkaren inte hade skrivit någonting, varken hur länge jag skulle ta dem eller om någon uppföljning för att se hur det går. Då berätade läkaren som jag satt och pratade med att dessa tabletter rekomenderar man för unga att bara använda i någon månad och sen ska man kolla hur det går och förhoppningsvis kunna minska dosen igen. Och jag har då ätit de i tre år, utan att någon har sagt det!
Läkaren berömde mig för att jag hade tagit mig tid att komma dit och att jag ville göra en förändring, så vi satte upp ett långsiktigt program med hur jag skulle trappa ned.
I fredags kväll fick jag nog en liten "biverkning" på min nedtrappning, då jag kände mig väldigt nere och sen helt plötsligt blev jag jätteledsen från ingenstans och började tok grina. Som tur är så har jag en underbar pojkvän som är van med mitt speciella humör och som är världsbäst på att trösta mig.
Om du som läser detta också tar liknande tabletter, vet du hur länge du ska äta de? Kan du trappa ner, så gör det! Kontakta en läkare och gör upp en plan, så kanske du slipper ta dessa tabletter i framtiden.
Oj nu lät jag som värsta reklamen, men det är ändå viktigt tycker jag!
Ha en fin söndag och morsdag allihopa!