Dålig start..
Den här veckan började inte alls bra, efter att ha jobbat hela helgen så var jag ledig i måndags och kände mig ganska konstig under hela dagen. Sen på eftermiddagen så fick jag en panikångest attack och kände mig instängd på något sätt och inte i huset eller så utan i Knivsta.
Det låter säkert super konstigt, men det känns som att man ibland lever i en bubbla och att Knivsta är det enda stället som finns. Sen att jag också har typ alla mina kompisar i Uppsala gör ju inte saken lättare.
Så nu har jag börjat tvivla på vår lägenhet i Knivsta och det var ju jag som ville bo i Knivsta från första början och Joakim ville bo i Uppsala. Så just nu känns det mer som vad ska vi göra i Knivsta? Förutom att jag jobbar här? Jag tror också att vi kommer att bli mer socialiserade i Uppsala och det är enklare att bara komma ut och umgås och hitta på saker.
Hur konstigt allt det här än låter så är det så jag tänker och känner ibland och jag tror även att det finns massa andra där ute, fler än vad vi tror som också känner och tänker såhär. Kanske inte just om Knivsta, men om andra saker.
Här är en tatuering som jag gärna vill ha och som symboliserar psykisk ohälsa och som jag tror skulle kunna hjälpa till, då man vet att man inte är ensam om det och även andra som ser den och tänker att de inte heller är ensamna om det, utan att det finns fler där ute som kanske känner precis som en själv.
Det gäller bara att man måste våga prata om det.