A little bit of me..
Söndagen blev i alla fall bättre, eller jag hann nog aldrig känna efter eftersom jag och Joakim låg och sov till klockan 11, vilket är väldigt ovanligt för att vara oss. Och sen var hela dagen med rutiner borta och jag gjorde verkligen ingenting. Det var bara en dag som kom och gick.
Mina dippar med det här dåliga humöret kommer smygandes under kvällstid och stannar tills man har somnat men sen på morgonen är det som bortblåst igen.
Jag läste i SOLO tidningen om en artikel med rubriken Superwoman Syndromet- Perfekta, duktiga och utbrända.
jag började läsa och fastnade direkt och tänkte, finns det verkligen andra tjejer där ute som tänker lika knäppt som jag?
Jag hittade fyra citat från två andra unga tjejer som verkligen speglar hur jag tänker och känner.
- Har jag tomt på schemat känns det slappt. Om jag tar det lugnt får jag dåligt samvete.
- Ibland händer det att jag kommer hem och gråter i duschen och bara vill skita i alla måsten.
- Mitt välmående är fortfarande kopplat till hur jag presterar. Går det dåligt där så tycker jag att jag inte duger.
- Du kan känna dig värdelös för saker som andra människor skulle ta med en klackspark.
Det andra citatet är inte jag längre, men så kunde jag verkligen känna förut när jag gick i skolan och kände sån stor press på mig över alla läxor och prov vi hade. Det hela slutade med en utmattningsdepression.
Så till er ungdomar där ute, snälla lyd mitt råd nu och plugga inte ihjäl er inför läxor och prov, plugga lagom mycket! Jag tror att man måste inse ibland att vi alla inte kan få MVG/A på allt vi gör. Vi gör så gott vi kan och nöjer oss med det vi får. Det är ändå ingen som kommer att tacka dig för att du har pluggat som ett djur så att du mår dåligt, ärligt talat så kanske det inte ens är någon som märker det.
Snälla ungdommar lyd mitt råd och ta hand om er själva!